publicerad: 2015
helbrägdagörare
hel·brägda|gör·are
[‑bräj`da‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑görarna helbrägda 2göra
| Singular | |
|---|---|
| en helbrägdagörare | obestämd form |
| en helbrägdagörares | obestämd form genitiv |
| helbrägdagöraren | bestämd form |
| helbrägdagörarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| helbrägdagörare | obestämd form |
| helbrägdagörares | obestämd form genitiv |
| helbrägdagörarna | bestämd form |
| helbrägdagörarnas | bestämd form genitiv |


