publicerad: 2015
hiss
1hiss
substantiv
~en ~ar 1 mekanisk transportanordning som löper lodrätt2 ⟨vard.⟩ beröm: både diss och hiss – Alla sammansättn. med hiss- hör till 1hiss 1.
Singular | |
---|---|
en hiss | obestämd form |
en hiss | obestämd form genitiv |
hissen | bestämd form |
hissens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hissar | obestämd form |
hissars | obestämd form genitiv |
hissarna | bestämd form |
hissarnas | bestämd form genitiv |
2hiss
substantiv
~et; pl. ~ • tonen h höjd med ett halvt tonsteg
Singular | |
---|---|
ett hiss | obestämd form |
ett hiss | obestämd form genitiv |
hisset | bestämd form |
hissets | bestämd form genitiv |
Plural | |
hiss | obestämd form |
hiss | obestämd form genitiv |
hissen | bestämd form |
hissens | bestämd form genitiv |