publicerad: 2015
hopbringa
hop|bringa
verb
~de el. ‑bragte, ~t el. ‑bragt • hopbringa el. vanl. bringa ihop ngra
Finita former | |
---|---|
hopbringar | presens aktiv |
hopbringas | presens passiv |
hopbringade (hopbragte) | preteritum aktiv |
hopbringades (hopbragtes) | preteritum passiv |
hopbringa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att hopbringa | infinitiv aktiv |
att hopbringas | infinitiv passiv |
har/hade hopbringat (hopbragt) | supinum aktiv |
har/hade hopbringats (hopbragts) | supinum passiv |
Presens particip | |
hopbringande | |
Perfekt particip | |
en hopbringad (hopbragd) + substantiv | |
ett hopbringat (hopbragt) + substantiv | |
den/det/de hopbringade (hopbragta) + substantiv |