publicerad: 2015
hundöga
hund|öga
substantiv
~t; pl. ‑ögon, best. pl. ‑ögonen • mest i pl.; jfr hundblick
Singular | |
---|---|
ett hundöga | obestämd form |
ett hundögas | obestämd form genitiv |
hundögat | bestämd form |
hundögats | bestämd form genitiv |
Plural | |
hundögon | obestämd form |
hundögons | obestämd form genitiv |
hundögonen | bestämd form |
hundögonens | bestämd form genitiv |