publicerad: 2015
hybrid
1hybr·id
[‑i´d]
substantiv
~en ~er • korsningsform
Singular | |
---|---|
en hybrid | obestämd form |
en hybrids | obestämd form genitiv |
hybriden | bestämd form |
hybridens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hybrider | obestämd form |
hybriders | obestämd form genitiv |
hybriderna | bestämd form |
hybridernas | bestämd form genitiv |
2hybr·id
[‑i´d]
adjektiv; n. sing. obest. obrukl., hybrida • alstrad av två skilda arter; äv. bildl.
Positiv | |
---|---|
en hybrid + substantiv | |
den/det/de hybrida + substantiv |