publicerad: 2015
häktning
häkt·ning
substantiv
~en ~ar 1 det att tillfälligt beröva en misstänkt person friheten2 till 2häkta 2 – Alla sammansättn. med häktnings- hör till häktning 1.
Singular | |
---|---|
en häktning | obestämd form |
en häktnings | obestämd form genitiv |
häktningen | bestämd form |
häktningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
häktningar | obestämd form |
häktningars | obestämd form genitiv |
häktningarna | bestämd form |
häktningarnas | bestämd form genitiv |