publicerad: 2015
högförrädare
hög|för·räd·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑förrädarna 1hög förrädare
| Singular | |
|---|---|
| en högförrädare | obestämd form |
| en högförrädares | obestämd form genitiv |
| högförrädaren | bestämd form |
| högförrädarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| högförrädare | obestämd form |
| högförrädares | obestämd form genitiv |
| högförrädarna | bestämd form |
| högförrädarnas | bestämd form genitiv |


