publicerad: 2015
högförrädare
hög|för·räd·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑förrädarna 1hög förrädare
Singular | |
---|---|
en högförrädare | obestämd form |
en högförrädares | obestämd form genitiv |
högförrädaren | bestämd form |
högförrädarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
högförrädare | obestämd form |
högförrädares | obestämd form genitiv |
högförrädarna | bestämd form |
högförrädarnas | bestämd form genitiv |