publicerad: 2015
högtalare
hög|tal·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑talarna • apparat för förstärkning av ljud
Singular | |
---|---|
en högtalare | obestämd form |
en högtalares | obestämd form genitiv |
högtalaren | bestämd form |
högtalarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
högtalare | obestämd form |
högtalares | obestämd form genitiv |
högtalarna | bestämd form |
högtalarnas | bestämd form genitiv |