publicerad: 2015
högtalare
hög|tal·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑talarna • apparat för förstärkning av ljud
| Singular | |
|---|---|
| en högtalare | obestämd form |
| en högtalares | obestämd form genitiv |
| högtalaren | bestämd form |
| högtalarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| högtalare | obestämd form |
| högtalares | obestämd form genitiv |
| högtalarna | bestämd form |
| högtalarnas | bestämd form genitiv |


