SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
höjd
1höjd substantiv ~en ~er av­stånd upp­åt från under­laget; läge på en tänkt vertikal skala: ​stadens höjd över havet; ​på sin höjd högstkulle, berghöjd­hopp​ – Nästan alla sammansättn. med höjd- hör till 1höjd 1.
Singular
en höjdobestämd form
en höjdsobestämd form genitiv
höjdenbestämd form
höjdensbestämd form genitiv
Plural
höjderobestämd form
höjdersobestämd form genitiv
höjdernabestämd form
höjdernasbestämd form genitiv
2höjd adjektiv höjt ~a ⟨särsk. mus.⟩ ett höjt g kallas giss
Positiv
en höjd + substantiv
ett höjt + substantiv
den/det/de höjda + substantiv