publicerad: 2015
höjd
1höjd
substantiv
~en ~er 1 avstånd uppåt från underlaget; läge på en tänkt vertikal skala: stadens höjd över havet; på sin höjd högst2 kulle, berg3 höjdhopp – Nästan alla sammansättn. med höjd- hör till 1höjd 1.
Singular | |
---|---|
en höjd | obestämd form |
en höjds | obestämd form genitiv |
höjden | bestämd form |
höjdens | bestämd form genitiv |
Plural | |
höjder | obestämd form |
höjders | obestämd form genitiv |
höjderna | bestämd form |
höjdernas | bestämd form genitiv |