publicerad: 2015
höjdare
höjd·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. höjdarna 1 ⟨vard.⟩ högt uppsatt person2 hög boll; högt kast
| Singular | |
|---|---|
| en höjdare | obestämd form |
| en höjdares | obestämd form genitiv |
| höjdaren | bestämd form |
| höjdarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| höjdare | obestämd form |
| höjdares | obestämd form genitiv |
| höjdarna | bestämd form |
| höjdarnas | bestämd form genitiv |


