publicerad: 2015
höjdrygg
höjd|rygg
substantiv
~en ~ar • till 1höjd 2 och rygg 2
Singular | |
---|---|
en höjdrygg | obestämd form |
en höjdryggs | obestämd form genitiv |
höjdryggen | bestämd form |
höjdryggens | bestämd form genitiv |
Plural | |
höjdryggar | obestämd form |
höjdryggars | obestämd form genitiv |
höjdryggarna | bestämd form |
höjdryggarnas | bestämd form genitiv |