SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

rygg

rygg substantiv ~en ~ar 1 ett kroppsparti; äv. bildl.; ​hålla (ngn) bak­om ryggen skydda; stödja2 lång­sträckt del; bok­rygg​ – Nästan alla sammansättn. med rygg- hör till rygg 1.

Singular
en rygg	obestämd form
en ryggs	obestämd form genitiv
ryggen	bestämd form
ryggens	bestämd form genitiv
Plural
ryggar	obestämd form
ryggars	obestämd form genitiv
ryggarna	bestämd form
ryggarnas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  ryckig adj.
  ryckighet subst.
  ryckning subst.
  ryckverk subst.
  ryckvis adv.
  rygg subst.
  rygga verb
  -ryggad adj.
  ryggbedövning subst.
  ryggbesvär subst.
  ryggbiff subst.

  Till   alla ordböcker