publicerad: 2015
hövålm
hö|vålm
el. hö|volm
substantiv
~en ~ar hö vålm
Singular | |
---|---|
en hövålm (en hövolm) | obestämd form |
en hövålms (en hövolms) | obestämd form genitiv |
hövålmen (hövolmen) | bestämd form |
hövålmens (hövolmens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
hövålmar (hövolmar) | obestämd form |
hövålmars (hövolmars) | obestämd form genitiv |
hövålmarna (hövolmarna) | bestämd form |
hövålmarnas (hövolmarnas) | bestämd form genitiv |