publicerad: 2015
idol
id·ol
[‑å´l]
substantiv
~en ~er 1 beundrad person2 avgud – Alla sammansättn. med idol- hör till idol 1.
Singular | |
---|---|
en idol | obestämd form |
en idols | obestämd form genitiv |
idolen | bestämd form |
idolens | bestämd form genitiv |
Plural | |
idoler | obestämd form |
idolers | obestämd form genitiv |
idolerna | bestämd form |
idolernas | bestämd form genitiv |