publicerad: 2015
imam
imam
[ima´m]
substantiv
~en ~er • islamisk böneledare
Singular | |
---|---|
en imam | obestämd form |
en imams | obestämd form genitiv |
imamen | bestämd form |
imamens | bestämd form genitiv |
Plural | |
imamer | obestämd form |
imamers | obestämd form genitiv |
imamerna | bestämd form |
imamernas | bestämd form genitiv |