publicerad: 2015
imbecillitet
im·bec·ill·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en imbecill
Singular | |
---|---|
en imbecillitet | obestämd form |
en imbecillitets | obestämd form genitiv |
imbecilliteten | bestämd form |
imbecillitetens | bestämd form genitiv |