publicerad: 2015
inbordare
in|bord·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑bordarna • inombordare
Singular | |
---|---|
en inbordare | obestämd form |
en inbordares | obestämd form genitiv |
inbordaren | bestämd form |
inbordarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inbordare | obestämd form |
inbordares | obestämd form genitiv |
inbordarna | bestämd form |
inbordarnas | bestämd form genitiv |