publicerad: 2015
inbordare
in|bord·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑bordarna • inombordare
| Singular | |
|---|---|
| en inbordare | obestämd form |
| en inbordares | obestämd form genitiv |
| inbordaren | bestämd form |
| inbordarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| inbordare | obestämd form |
| inbordares | obestämd form genitiv |
| inbordarna | bestämd form |
| inbordarnas | bestämd form genitiv |


