publicerad: 2015
inbärgning
in|bärg·ning
substantiv
~en ~ar bärga
Singular | |
---|---|
en inbärgning | obestämd form |
en inbärgnings | obestämd form genitiv |
inbärgningen | bestämd form |
inbärgningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inbärgningar | obestämd form |
inbärgningars | obestämd form genitiv |
inbärgningarna | bestämd form |
inbärgningarnas | bestämd form genitiv |