publicerad: 2015
indra
in|dra
el. åld. in|draga
verb
‑drog, ‑dragit, ‑dragen ‑draget ‑dragna, pres. ‑drar • upphäva giltighet för; låta försvinna: indra el. vanl. dra in körkortet för ngn; indra el. vanl. dra in två tjänster
| Finita former | |
|---|---|
| indrar (indrager) | presens aktiv |
| indras (indrages, indrags) | presens passiv |
| indrog | preteritum aktiv |
| indrogs | preteritum passiv |
| indra (indrag) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att indra (indraga) | infinitiv aktiv |
| att indras (indragas) | infinitiv passiv |
| har/hade indragit | supinum aktiv |
| har/hade indragits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| indragande | |
| Perfekt particip | |
| en indragen + substantiv | |
| ett indraget + substantiv | |
| den/det/de indragna + substantiv | |


