publicerad: 2015
inge
in|ge
el. åld. in|giva
verb
‑gav, ‑gett el. ‑givit, ‑given ‑givet ‑givna, pres. ‑ger 1 ingjuta, låta få: inge hopp2 ⟨formellt⟩ sända in: inge en skrivelse
Finita former | |
---|---|
inger (ingiver) | presens aktiv |
inges (ingivs, ingives) | presens passiv |
ingav | preteritum aktiv |
ingavs | preteritum passiv |
inge (ingiv) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att inge (ingiva) | infinitiv aktiv |
att inges (ingivas) | infinitiv passiv |
har/hade ingett (ingivit) | supinum aktiv |
har/hade ingetts (ingivits) | supinum passiv |
Presens particip | |
ingivande | |
Perfekt particip | |
en ingiven + substantiv | |
ett ingivet + substantiv | |
den/det/de ingivna + substantiv |