publicerad: 2015
inhämtning
in|hämt·ning
substantiv
~en ~ar • till inhämta 1,2
Singular | |
---|---|
en inhämtning | obestämd form |
en inhämtnings | obestämd form genitiv |
inhämtningen | bestämd form |
inhämtningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inhämtningar | obestämd form |
inhämtningars | obestämd form genitiv |
inhämtningarna | bestämd form |
inhämtningarnas | bestämd form genitiv |