publicerad: 2015
inordning
in|ordn·ing
substantiv
~en ~ar inordna
Singular | |
---|---|
en inordning | obestämd form |
en inordnings | obestämd form genitiv |
inordningen | bestämd form |
inordningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inordningar | obestämd form |
inordningars | obestämd form genitiv |
inordningarna | bestämd form |
inordningarnas | bestämd form genitiv |