publicerad: 2015
inspektor
1in·spekt·or
[‑spek`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • person som har överinseende över studentnation el. studentförening
Singular | |
---|---|
en inspektor | obestämd form |
en inspektors | obestämd form genitiv |
inspektorn | bestämd form |
inspektorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
inspektorer | obestämd form |
inspektorers | obestämd form genitiv |
inspektorerna | bestämd form |
inspektorernas | bestämd form genitiv |
2in·spekt·or
[‑o´r]
substantiv
~en ~er • mest i sms.; arbetsledare, uppsyningsman
Singular | |
---|---|
en inspektor | obestämd form |
en inspektors | obestämd form genitiv |
inspektoren | bestämd form |
inspektorens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inspektorer | obestämd form |
inspektorers | obestämd form genitiv |
inspektorerna | bestämd form |
inspektorernas | bestämd form genitiv |