publicerad: 2015
interpellation
inter·pell·at·ion
substantiv
~en ~er • till interpellera
Singular | |
---|---|
en interpellation | obestämd form |
en interpellations | obestämd form genitiv |
interpellationen | bestämd form |
interpellationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
interpellationer | obestämd form |
interpellationers | obestämd form genitiv |
interpellationerna | bestämd form |
interpellationernas | bestämd form genitiv |