publicerad: 2015
intonering
in·ton·er·ing
substantiv
~en ~ar • till intonera 1,2
| Singular | |
|---|---|
| en intonering | obestämd form |
| en intonerings | obestämd form genitiv |
| intoneringen | bestämd form |
| intoneringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| intoneringar | obestämd form |
| intoneringars | obestämd form genitiv |
| intoneringarna | bestämd form |
| intoneringarnas | bestämd form genitiv |


