publicerad: 2015
invalla
in|valla
verb
~de ~t • omge med vallar; till vall 1: staden invallades el. vanl. vallades in under medeltiden
Finita former | |
---|---|
invallar | presens aktiv |
invallas | presens passiv |
invallade | preteritum aktiv |
invallades | preteritum passiv |
invalla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att invalla | infinitiv aktiv |
att invallas | infinitiv passiv |
har/hade invallat | supinum aktiv |
har/hade invallats | supinum passiv |
Presens particip | |
invallande | |
Perfekt particip | |
en invallad + substantiv | |
ett invallat + substantiv | |
den/det/de invallade + substantiv |