publicerad: 2015
iordningställande
i·ordn·ing|ställ·ande
substantiv
~t ~n iordningställa
| Singular | |
|---|---|
| ett iordningställande | obestämd form |
| ett iordningställandes | obestämd form genitiv |
| iordningställandet | bestämd form |
| iordningställandets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| iordningställanden | obestämd form |
| iordningställandens | obestämd form genitiv |
| iordningställandena | bestämd form |
| iordningställandenas | bestämd form genitiv |


