publicerad: 2015
isomer
1iso·mer
[‑me´r]
substantiv
~en ~er • isomerer ämnen med samma atomuppsättning men olika uppbyggnad av molekylerna
Singular | |
---|---|
en isomer | obestämd form |
en isomers | obestämd form genitiv |
isomeren | bestämd form |
isomerens | bestämd form genitiv |
Plural | |
isomerer | obestämd form |
isomerers | obestämd form genitiv |
isomererna | bestämd form |
isomerernas | bestämd form genitiv |