publicerad: 2015
jägare
jäg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. jägarna 1 person som jagar vilt; äv. allmännare2 specialutbildad soldat – De flesta sammansättn. med jägar- hör till jägare 1.
| Singular | |
|---|---|
| en jägare | obestämd form |
| en jägares | obestämd form genitiv |
| jägaren | bestämd form |
| jägarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| jägare | obestämd form |
| jägares | obestämd form genitiv |
| jägarna | bestämd form |
| jägarnas | bestämd form genitiv |


