publicerad: 2015
kacka
kacka
verb
~de ~t • ⟨åld., prov.⟩ ha avföring; smutsa ner; kacka i eget bo tala illa om el. förringa sitt eget
| Finita former | |
|---|---|
| kackar | presens aktiv |
| kackas | presens passiv |
| kackade | preteritum aktiv |
| kackades | preteritum passiv |
| kacka | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att kacka | infinitiv aktiv |
| att kackas | infinitiv passiv |
| har/hade kackat | supinum aktiv |
| har/hade kackats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| kackande | |


