publicerad: 2015
kammarmusiker
kammar|mus·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ kammarmusik
Singular | |
---|---|
en kammarmusiker | obestämd form |
en kammarmusikers | obestämd form genitiv |
kammarmusikern | bestämd form |
kammarmusikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kammarmusiker | obestämd form |
kammarmusikers | obestämd form genitiv |
kammarmusikerna | bestämd form |
kammarmusikernas | bestämd form genitiv |