publicerad: 2015
kamrer
kamr·er
[‑e´r]
substantiv
~en ~er • tjänsteman med ansvar bl.a. för ekonomisk förvaltning
Singular | |
---|---|
en kamrer | obestämd form |
en kamrers | obestämd form genitiv |
kamreren | bestämd form |
kamrerens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kamrerer | obestämd form |
kamrerers | obestämd form genitiv |
kamrererna | bestämd form |
kamrerernas | bestämd form genitiv |