publicerad: 2015
kamrerare
kamr·er·are
[‑e`r‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. kamrerarna • kamrer
Singular | |
---|---|
en kamrerare | obestämd form |
en kamrerares | obestämd form genitiv |
kamreraren | bestämd form |
kamrerarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kamrerare | obestämd form |
kamrerares | obestämd form genitiv |
kamrerarna | bestämd form |
kamrerarnas | bestämd form genitiv |