publicerad: 2015
kantele
kantele
[kan´tele]
substantiv
~n ~r • ett stränginstrument
Singular | |
---|---|
en kantele | obestämd form |
en kanteles | obestämd form genitiv |
kantelen | bestämd form |
kantelens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kanteler | obestämd form |
kantelers | obestämd form genitiv |
kantelerna | bestämd form |
kantelernas | bestämd form genitiv |