publicerad: 2015
kantin
kant·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • ⟨särsk. mil.⟩ marketenteri; låda för servis
| Singular | |
|---|---|
| en kantin | obestämd form |
| en kantins | obestämd form genitiv |
| kantinen | bestämd form |
| kantinens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kantiner | obestämd form |
| kantiners | obestämd form genitiv |
| kantinerna | bestämd form |
| kantinernas | bestämd form genitiv |


