publicerad: 2015
karambolering
karambol·er·ing
el. carambol·er·ing
substantiv
~en karambolera
| Singular | |
|---|---|
| en karambolering (en carambolering) | obestämd form |
| en karambolerings (en carambolerings) | obestämd form genitiv |
| karamboleringen (caramboleringen) | bestämd form |
| karamboleringens (caramboleringens) | bestämd form genitiv |


