publicerad: 2015
karmelitmunk
karmel·it|munk
hellre än karmel·it·er|munk
substantiv
~en ~ar karmelit munk 1
Singular | |
---|---|
en karmelitmunk (en karmelitermunk) | obestämd form |
en karmelitmunks (en karmelitermunks) | obestämd form genitiv |
karmelitmunken (karmelitermunken) | bestämd form |
karmelitmunkens (karmelitermunkens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
karmelitmunkar (karmelitermunkar) | obestämd form |
karmelitmunkars (karmelitermunkars) | obestämd form genitiv |
karmelitmunkarna (karmelitermunkarna) | bestämd form |
karmelitmunkarnas (karmelitermunkarnas) | bestämd form genitiv |