publicerad: 2015
kasus
1kas·us
[ka´s‑]
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨språkv.⟩ grammatisk kategori av böjningsformer av substantiv el. adjektiv t.ex. nominativ, ackusativ – Alla sammansättn. med kasus- hör till 1kasus.
Singular | |
---|---|
ett kasus | obestämd form |
ett kasus | obestämd form genitiv |
kasuset | bestämd form |
kasusets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kasus | obestämd form |
kasus | obestämd form genitiv |
kasusen | bestämd form |
kasusens | bestämd form genitiv |
2kas·us
el. cas·us
[ka´s‑]
oböjligt substantiv
• ⟨jur.⟩ våda, olyckshändelse: en kasus el. casus
Singular | |
---|---|
en kasus (en casus) | obestämd form |