SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
kasus
1kas·­us [ka´s‑] substantiv ~et; pl. ~ ⟨språkv.⟩ grammatisk kategori av böjnings­former av substantiv el. adjektiv t.ex. nominativ, ackusativ​ – Alla sammansättn. med kasus- hör till 1kasus.
Singular
ett kasusobestämd form
ett kasusobestämd form genitiv
kasusetbestämd form
kasusetsbestämd form genitiv
Plural
kasusobestämd form
kasusobestämd form genitiv
kasusenbestämd form
kasusensbestämd form genitiv
2kas·­us el. cas·­us [ka´s‑] oböjligt substantiv ⟨jur.⟩ våda, olycks­händelse: ​en kasus el. casus
Singular
en kasus (en casus)obestämd form