publicerad: 2015
kavla
kavla
[ka`vla]
verb
~de ~t • bearbeta med brödkavel; platta ut
| Finita former | |
|---|---|
| kavlar | presens aktiv |
| kavlas | presens passiv |
| kavlade | preteritum aktiv |
| kavlades | preteritum passiv |
| kavla | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att kavla | infinitiv aktiv |
| att kavlas | infinitiv passiv |
| har/hade kavlat | supinum aktiv |
| har/hade kavlats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| kavlande | |
| Perfekt particip | |
| en kavlad + substantiv | |
| ett kavlat + substantiv | |
| den/det/de kavlade + substantiv | |
kavla ner
• rulla ner: kavla ner ärmarnaInfinita former att kavla ner infinitiv aktiv Presens particip nerkavlande Perfekt particip en nerkavlad + substantiv ett nerkavlat + substantiv den/det/de nerkavlade + substantiv
kavla upp
• rulla upp: kavla upp ärmarnaInfinita former att kavla upp infinitiv aktiv Presens particip uppkavlande Perfekt particip en uppkavlad + substantiv ett uppkavlat + substantiv den/det/de uppkavlade + substantiv


