publicerad: 2015
kikare
kik·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. kikarna • ett instrument för iakttagande av avlägsna föremål
Singular | |
---|---|
en kikare | obestämd form |
en kikares | obestämd form genitiv |
kikaren | bestämd form |
kikarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kikare | obestämd form |
kikares | obestämd form genitiv |
kikarna | bestämd form |
kikarnas | bestämd form genitiv |