publicerad: 2015
kilben
kil|ben
substantiv
~et; pl. ~ • ett ben vid hjärnskålens bas
Singular | |
---|---|
ett kilben | obestämd form |
ett kilbens | obestämd form genitiv |
kilbenet | bestämd form |
kilbenets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kilben | obestämd form |
kilbens | obestämd form genitiv |
kilbenen | bestämd form |
kilbenens | bestämd form genitiv |