publicerad: 2015
kiropraktor
kiro·prakt·or
[‑prak`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • utövare av kiropraktik
Singular | |
---|---|
en kiropraktor | obestämd form |
en kiropraktors | obestämd form genitiv |
kiropraktorn | bestämd form |
kiropraktorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kiropraktorer | obestämd form |
kiropraktorers | obestämd form genitiv |
kiropraktorerna | bestämd form |
kiropraktorernas | bestämd form genitiv |