publicerad: 2015
klangrum
klang|rum
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • till 1rum 2 1klang
Singular | |
---|---|
ett klangrum | obestämd form |
ett klangrums | obestämd form genitiv |
klangrummet | bestämd form |
klangrummets | bestämd form genitiv |
Plural | |
klangrum | obestämd form |
klangrums | obestämd form genitiv |
klangrummen | bestämd form |
klangrummens | bestämd form genitiv |