SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
klappa
1klappa verb ~de ~t smeka; ​klappa händer applåderabulta: ​hjärtat klapparklappat och klart ⟨vard.⟩ helt av­gjort, färdigt
Finita former
klapparpresens aktiv
klappaspresens passiv
klappadepreteritum aktiv
klappadespreteritum passiv
klappaimperativ aktiv
Infinita former
att klappainfinitiv aktiv
att klappasinfinitiv passiv
har/hade klappatsupinum aktiv
har/hade klappatssupinum passiv
Presens particip
klappande
Perfekt particip
en klappad + substantiv
ett klappat + substantiv
den/det/de klappade + substantiv
klappa av ta av­tryck av in­skrift: ​klappa av el. avklappa ngt
Infinita formeratt klappa avinfinitiv aktivPresens participavklappandePerfekt participen avklappad + substantivett avklappat + substantivden/det/de avklappade + substantiv
klappa igenom ⟨vard.⟩ kollapsa
Infinita formeratt klappa igenominfinitiv aktivPresens participigenomklappandePerfekt participen igenomklappad + substantivett igenomklappat + substantivden/det/de igenomklappade + substantiv
klappa ihop ⟨vard.⟩ kollapsa
Infinita formeratt klappa ihopinfinitiv aktivPresens participihopklappandePerfekt participen ihopklappad + substantivett ihopklappat + substantivden/det/de ihopklappade + substantiv
klappa till ⟨vard.⟩ ge ett slag
Infinita formeratt klappa tillinfinitiv aktivPresens participtillklappandePerfekt participen tillklappad + substantivett tillklappat + substantivden/det/de tillklappade + substantiv
2klappa substantiv ~n klappor ett filminspelningsredskap för synkronisering av ljud och bild
Singular
en klappaobestämd form
en klappasobestämd form genitiv
klappanbestämd form
klappansbestämd form genitiv
Plural
klapporobestämd form
klapporsobestämd form genitiv
klappornabestämd form
klappornasbestämd form genitiv