publicerad: 2015
knarklangare
knark|lang·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑langarna • ⟨vard.⟩ knark 1 langare
Singular | |
---|---|
en knarklangare | obestämd form |
en knarklangares | obestämd form genitiv |
knarklangaren | bestämd form |
knarklangarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
knarklangare | obestämd form |
knarklangares | obestämd form genitiv |
knarklangarna | bestämd form |
knarklangarnas | bestämd form genitiv |