publicerad: 2015
knasighet
knas·ig·het
substantiv
~en ~er • ⟨vard.⟩ knasig
Singular | |
---|---|
en knasighet | obestämd form |
en knasighets | obestämd form genitiv |
knasigheten | bestämd form |
knasighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
knasigheter | obestämd form |
knasigheters | obestämd form genitiv |
knasigheterna | bestämd form |
knasigheternas | bestämd form genitiv |