publicerad: 2015
knaster
1knaster
[knas´ter]
substantiv
~n el. knastret • ⟨åld.⟩ tobak; cigaretter
Singular | |
---|---|
en knaster (ett knaster) | obestämd form |
en knasters (ett knasters) | obestämd form genitiv |
knastern (knastret) | bestämd form |
knasterns (knastrets) | bestämd form genitiv |
2knaster
[knas´ter]
substantiv
knastret • knastrande
Singular | |
---|---|
ett knaster | obestämd form |
ett knasters | obestämd form genitiv |
knastret | bestämd form |
knastrets | bestämd form genitiv |