SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

knatte

knatte substantiv ~n knattar 1 ⟨vard.⟩ liten pojke; små­växt man; i sammansättn. äv. om liten flicka2 ⟨prov.⟩ berg­knalle​ – Alla sammansättn. med knatte- hör till knatte 1.

Singular
en knatte	obestämd form
en knattes	obestämd form genitiv
knatten	bestämd form
knattens	bestämd form genitiv
Plural
knattar	obestämd form
knattars	obestämd form genitiv
knattarna	bestämd form
knattarnas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  knasthål subst.
  knastra verb
  knastrande subst.
  knastrig adj.
  knata verb
  knatte subst.
  knattebrottning subst.
  knattedisco
  knattedisko subst.
  knattefotboll subst.
  knatteklass subst.

  Till   alla ordböcker