publicerad: 2015
knattebrottning
knatte|brott·ning
substantiv
~en • ⟨vard.⟩ knatte 1 brottning
Singular | |
---|---|
en knattebrottning | obestämd form |
en knattebrottnings | obestämd form genitiv |
knattebrottningen | bestämd form |
knattebrottningens | bestämd form genitiv |