publicerad: 2015
knivstygn
kniv|stygn
el. kniv|styng
substantiv
~et; pl. ~ • knivstick
Singular | |
---|---|
ett knivstygn (ett knivstyng) | obestämd form |
ett knivstygns (ett knivstyngs) | obestämd form genitiv |
knivstygnet (knivstynget) | bestämd form |
knivstygnets (knivstyngets) | bestämd form genitiv |
Plural | |
knivstygn (knivstyng) | obestämd form |
knivstygns (knivstyngs) | obestämd form genitiv |
knivstygnen (knivstyngen) | bestämd form |
knivstygnens (knivstyngens) | bestämd form genitiv |